varavendela

Det finns många stilar, nischer och genrer, men att vara ungkarl måtte då vara en livsstil. Ibland brukar jag skratta åt fenomenet och konstatera att vissa ränder aldrig går ur. Oavsett ålder, bakgrund och erfarenhet, finns det som sig bör förtjusande likheter.

 Min far blev ungkarl på äldre dagar och visst kan jag ta mig för pannan, när han visar upp sitt hem för otaliga kvinnor. I början charmade han dem genom att bedyra sitt fashionabla kryddskåp, men allt eftersom tiden gick började han samla på något helt annat, nämligen EKS-vågar. Och det är klart när mannen ifråga innehar en tresiffrig kaliber, framstår vågsamlingen som ytterst exceptionellt.

 Därtill finns det mycket annat nämna, såsom den beryktade julgranen, som under årets 365 dagar alltid skymtas från köksfönstret. Den är därtill klädd med belysning, Sverigeflaggor och gula fjädrar. På så vis har han löst årets högtider, påsk, midsommar och jul. I övrigt är hemmet spartanskt inrett. Dukar, växter och allehanda prydnadsföremål existerar inte. Däremot har vinböcker, Marilyn Monroetavlor och Hälgemuggar fått sin speciella plats i sammanhanget. I bokhyllan ses även dyrgripar såsom fiskerullar.

 Ååå! jag hölls ju nästan på att glömma den svarta boken. Det är faktiskt så att min far håller ordning och reda på sina sällskap. I anteckningsboken ses långa rader av namn, varpå de flesta är överstrukna. Ett drygt 60-tal kvinnor finns listade. Och när jag för en tid sedan pratade med honom i telefon, antog jag att ytterligare en hade strukits. Eftersom han påstod att en djupfryst kyckling hade större utstrålning en den dam som bjudits in på middag.

 En annan ungkarl i sammanhanget är Robert. Precis som min far kan man ana ungkarlslivets anda. I hemmet hägrar Ozzy Osborn, barskåpets välfyllda hyllor och så igen dessa julalster i fönstret. För övrigt ägnas tiden åt bilar, motorcyklar och kvinnor. Att han därtill arbetar som traktormekaniker blev en ungmö varse om, efter en natt i sänghalmen. För vem skulle inte reagera på kommentaren;

 – Det måste ju provköras många traktorer innan man hittar den rätta.

 Nu senast var jag i Malmö, eller närmare bestämt i Arlöv för att hälsa på två herrar som delar lya. Magnus och Daniel, är som så många andra ungkarlar, trevliga, men ytterst speciella. Deras kök tillhör nog det rum som de flesta besökare häpnas över. Coca-colasamlingen försöker rymmas i en liten plastlåda med texten; Skånsk retur omgående, utöver det ses även de sporadiskt uppspikade gardinerna och man ska inte tala om köksluckorna som saknar handtag. Istället stängs luckorna igen med en bred remsa silvertejp.

 Magnus och Daniel var vid det nämnda tillfället stolta över sina nyetablerade vuxenpoäng, de hade införskaffat en diskmaskin. Sen att väl ingrodda mattallrikar, bestick och glas överöste diskhon, bänken och alla andra tänkbara avställningsytor, var en bisak. Det som de däremot alltid har full kontroll på är ölöppnaren, som hänger på en spik i köket. Denna anordning är förövrigt också kökets enda väggutsmyckning.

Så småningom satte vi oss alla ute på balkongen, medan augustinatten sänkte sig över kvarteret. Öl hivades och livsfrågorna kom på tal. En sak var de i alla fall säkra på, hellre helvetet än himlen. Därför att värmen skulle medföra fler lättklädda kvinnor, nackdelen var bara att ölen inte kunde förtäras kall.

 Frågan man kan ställa sig så här i efterhand är om det egentligen finns en idealisk ungkarl. Vad tror du?

 VENDELA ERIKSSON