varavendela

Morgonen grydde likt en varsam hand. Ingen klocka hade ställts. Att få vakna när man behagar är en ultimat form av vardagslyx. Fäste blicken vid fönsternischen, dagens första ljus sipprade in mellan spetsgardinernas lager. Jag log.

Klädd i slitna morgontofflor och en frottérock med urtvättat rosmönster gick jag nerför trappan. Ett par näpna solstrålar lekte ta fatt i köket. Glädjen över att väderleken höll på att förbättras gav mig ny kraft. Samtidigt längtade min bleka vinterhy efter värmens första fräknar.

 Tillredde mig en balja te och en smörgås med kylskåpets rariteter, det vill säga några skivor medvurst och ett salladsblad. Tog mod till mig och bestämde att frukosten skulle avnjutas utomhus. Farstutrappans betongsteg var isande kalla och blåsten påtaglig. Gåshuden knottrade sig längs med kroppens kurvor. Men skam den som ger sig det var i alla fall vår eller snarare början på våren.

Det var underbart att i stilla ro iaktta händelserna utanför den egna trädgårdshäcken. Brevbäraren hade fullt sjå med dagens utdelning. Grannen spatserade förbi med baskern på sned. Och i blickfånget syntes även en motionär, klädd i en ceriserosa joggingdress med matchande pannband. Hur påverkas vi egentligen av det återkommande ljuset?

Jag försjönk i mina egna funderingar och rensade i tankarnas garderob. När vintern har oss i ett fast grepp suckar vi ofta tungt och stänger in oss i våra boningar. Muttrar när vi tvingas möta kylan, svär över att behöva skrapa rutorna på bilen. Snöskottning, vinterblask, väglaget och stoppade raggsockor påverkar vårt humör. Vi jagar efter ljusglimtar, små ögonblick som gör mörkret mer uthärdligt. En brasas sken, bullbak och advent.
När så vintern äntligen börjar ge vika, är man återigen på rätt köl. Med ljuset kommer kreativiteten och energin. Sommarhuset ska ses över, klädskrubben rensas och visst är det väl som så att undanröjningen av dunjackor och udda fingervantar ger ett lyckorus.

 Det sägs ju även att med våren kommer kärleken, definitionen har klara skiftningar. Min mormor frågade mig om jag skulle gifta mig snart.

– Först och främst behöver jag bli kär, svarade jag.
Mormor var tyst i några sekunder. Rappt men ändå sakligt svarade hon;

– Kär och kär!? Jag ska säga dig att kärlek är det första som går över.
Det hördes på tonfallet att hon var nöjd. Jag skrattade hjärtligt åt hennes resonemang med erfarenheter ur ett 65-årigt äktenskap. Ett säkert vårtecken är i alla fall när mormor påtar i rabatterna. Den kärleken har hon alltid lyckats bevara.

Hur som helst så finns det en anledning till att vi sätter näsan i vädret och låter solen smeka våra ansikten. Och i samma stund som vi välkomnar våren, gror en liten segerviss viking inom oss. För återigen har vi lyckats besegra ännu en mörk vinter.

VENDELA ERIKSSON

- Min fru sa att hon vill ha älgskog såsom man gör på film.
Så vi gjorde det.
Och nu vill hon skiljas!
- Jag tror inte att jag och min fru ser på samma typ av film...