En fängslande historia
Den blankslipade marmortrappan ledde upp till den stora porten. Gästens försiktiga steg iakttogs av en övervakningskamera. Dörren öppnades och stängdes lika fort bakom ens rygg. Inlåst från samhället, välkomnades man in i en sluten värld. Vakten tog emot nycklar, mobil och identitetshandling.
Uniformerad personal i blå munderingar vankade av och an mellan de olika våningarna. Rasslet av nyckelknippor ekade mellan inrättningens tjocka väggar.
En gallerförsedd passage ledde in till första parkett. Cellerna stod öppna för insyn och de intagna var medveten om det nya ansiktet vars ögon registrerade allt.
En ung man stannade plötsligt till, han log varmt mot besökaren, men blicken kändes isande kall. Resignerat möttes de två. En olustig känsla brottades under några sekunder med förståndet. Nutid sammanflätades sålunda med historia och nyfikenhet med respekt för det okända klientelet.
Visningen fortsatte och näthinnan memorerade ett särskilt synintryck. På en av de många celldörrarna fanns en oskriven namnskylt. Här hade någon istället satt upp en bild på Usama Bin Laden och bakom dennes mask satt uppradade kortleksjokrar.
Ute på rastgården var området omgärdat av vackra målningar och ovanför dessa skymtades taggtråden. Ett något uppseendeväckande konstnärsalster var repstegsmålningen som hade avtecknats på murens ena kortsida. Provocerande måhända, men samtidigt dolde den en dos av ödets ironi.
Vi fortsatte vidare upp till andra våningen och den inrökta lukten av instängdhet präglade atmosfären. I den långsmala lokalen fanns det ett innött möblemang vars bord hade prytts med en rutig duk. Detta var inte bara ett fängelse, utan även en boning. För ögonblicket kändes det som att tiden stod stilla. Väggarna saknade ur. Istället fick sinnena arbeta.
På tredje våningen fanns den forna direktörsbostaden. Sängkammaren, sällskapsrummet och köket var nu vanliga arbetsrum. Solen sipprade in genom de gallerförsedda fönstren. Där utanför myllrade det av aktivitet. Bussar lämnade stationen för nya destinationer, ett ungt par satt på en parkbänk och njöt av både vädret och mjukglassen. En herre promenerade förbi tillsammans med sin hund. Det vanliga livet var så nära, men för stunden så långt borta.
Upptäcktsfärden fortsatte upp till vinden. Här berättade föremålen om svunna epoker.
En stenmangel, 500 blad toalettpapper, en skrivmaskin signerad Åtvidaberg, gamla säkerhetslås, ett tvångsbälte, tre par stövlar med träbotten och det gamla tingsbordet. Vördnadsfullt rörde man tingen med försiktig hand. Utan tvekan präglades anstalten av tidlöshet, men dess verksamhet skulle nu gå i graven.
Gamla Västerviksanstalten är från 1871 och innan gästen återgick till sin värld utanför murarna, var det bara att inse att denna kåk innehade en fängslande historia.
Vendela Eriksson
DET HÄR ÄR INLEDNINGEN I MIN BOK;
VÄSTERVIKSANSTALTEN- EN FÄNGSLANDE HISTORIA
ÄR DU INTRESSERAD AV ATT LÄSA MER?
KÖP ELLER HYR MIN BOK PÅ BIBLIOTEKET
